Jag är nog lite rädd för försäljare

Det blev ingen så mycket roligare dag idag. Det blev helt enkelt ingen kamera. Jag är alldeles för mesig för att ensam spendera pengar på något jag inte vet hur bra det fungerar. Jag får vänta med kamera tills jag har någon som står bredvid mig och säger KÖP helt enkelt. Skor vet jag däremot hur de fungerar. Så det köpte jag tre par av. Man kan väl säga att det var på tiden. Fotvärken efter en kvälls serbisk dans i aphöga klackar fick mig att äntligen ta tag i mig själv och köpa lite bekväma skor, eller ganska, fina var dem i alla fall. Gympaskorna får vänta. Har jag inga skor så har jag ju en bortförklaring till varför jag inte tränar. Ni tror väl inte jag är dum?

Satt och läste på Aftonbladet för ovanlighetens skull. Det är sjukt egentligen alltså. Ju mer man tänker på det, desto konstigare är det. Visst det vore idiotiskt att säga att det kunde varit jag för det kanske det inte skulle kunna vara. Men ändå. Tänk vad folk förändras och vad som händer med folk. En klassreunion om några år kanske blir ganska så intressant ändå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0