Lånar lite från syster

Linn hade en skoluppgift i förra veckan i socialpsykologi. Det handlade om olika människotyper. Det här skulle bland annat analyseras:

Negativisterna: Säger alltid "det går inte" eller "det är omöjligt". Lyckas ofta punktera den optimism man kan ha känt.

 

Kverulanterna: Som ständigt klagar men aldrig försöker göra något åt det, antagligen för att de känner sig maktlösa eller för att de inte vill ta ansvaret

 

Finns det någon blandning mellan dem två undrade jag. Ja svarade Linn, dem kallas för du och jag...


Sedan skickade Linn ytterligare en förklaring till mig. Förstår inte riktigt vad hon menade med den...

 

Trampminor: Tycks ha sämre kontroll över sig själva än andra. Raseriutbrotten är bara någonting som händer dem, det är ingenting de har planerat. I vissa fall finns det hysteriska drag som i reaktionerna som tar sig uttryck i tårar eller mållöst raseri.

 

 

 


Allt blir bättre med lite mänsklig kontakt

Även en tråkdag kan bli bra en sådär nio timmar efter att man vaknat med hjälp av sms och msn. Tack för teknologin, den tackar vi nördarna för, även om vi inte "beblandar oss med sådana!"

Första riktiga föreläsningen imorgon. Jag börjar redan, efter 92 sidor av första kursboken, känna att jag inte har någon aning om vad jag gett mig in på. Har varit nära att somna på båda de introduktionsföreläsningarna vi har haft och förstår så gott som ingenting. Men av 700 studenter så kan jag väl inte vara sämst? Men om jag är det, förstår ni hur DÅLIG jag är då?


Men imorgon är det fest! Förfest med faddergruppen först och sen middag på Blue Moon Bar, blir förhoppningsvis trevligt, alla 492 som ska komma kan ju inte vara helt tappade... Eller kan dem?

Nu ska jag vara så tjejig jag kan och brunutansola, kolla vad jag ska ha på mig och måla naglarna, sen blir det True Blood! 

Jag hatar folk som inte uppdaterar sin blogg...

... och jag hör väl numer också till den skaran. Hata sig själv är ju inget bra, Mia Thörnblom säger NEJ åt såna saker är jag rätt säker på (jag skulle nog veta det om jag nu kommit igenom någon av hennes böcker, men det har jag ju inte, så det vet jag ju inte)

Jag började skolan idag och nej det var inte så farligt som jag trodde. Förutom att en av prefekterna sa att vi skulle bli cheeeefer, näe nästan sjeeeeefer sa hon. Så fint och stockholmskt och så irriterande som man bara kan säga det.  Det enda jag ville skrika var chäfer chääääääfer för i helvete!! Att säga sjeeeefer måste väl också räknas som talfel? Borde man få hålla föreläsning om man har talfel, borde vi inte bli skonade från sånt? Jag menar, jag håller ju aldrig föreläsningar eftersom jag vet att jag inte kan säga korta ö:n, det är alltså därför jag aldrig håller föreläsningar, ifall ni skulle undra. Egentligen är trycket enormt och jag efterfrågas hela tiden för alla möjliga events. Men jag undanber mig så snällt så att folk slipper störa sig på mig. Det borde prefekten också gjort. Sjeeeefer, hjälp!

Min framtid?



Haha usch. Är det detta man ska börja med nu när skolan börjar på torsdag? Mår väldans så illa på riktigt faktiskt. Det finns rätt så udda människor: Någon som vill köpa mina smutsiga trosor?

Om en timma blir det yoga. Förstår inte riktigt varför jag tackade ja till detta, haha, men har man möjlighet att underhålla andra så får man väl ta den! Bjuder på den!

Finbesök ♥


I slutet av veckan kommer dessa underbara flickor upp till Stockholm.

Tanken som räknas.

Gör ännu ett försök till att börja skriva lite smått igen. Det har inte blivit av på senaste för jag har haft fullt upp med planeringen av min nya stad. Eller ska jag gör det till en stat? Saken är den att jag är trött, ledsen, bedrövad, delad, splittrad, irriterad och frustrerad på att inte ha alla jag tycker om nära mig... Så jag tänkte tvångsförflytta alla människor jag tycker om och starta ett nytt maxikollektiv, någonstans, platsen är än så länge obestämd, men om du känner dig träffad så börja packa!

Annars så är det sjukt jobbigt att försöka följa SVTs sändningar av friidrotts-VM när man inte har en fjärrkontroll.

RSS 2.0