Så länge varade det.
Just nu känner jag bara, måste jag?
Har verkligen ingen som helst lust att blogga. Kan ni inte ringa mig istället om ni undrar vad jag gör?
Just nu städar jag. Intressant va?
Har verkligen ingen som helst lust att blogga. Kan ni inte ringa mig istället om ni undrar vad jag gör?
Just nu städar jag. Intressant va?
På begäran
För drygt två veckor sedan fick jag ett sms av min käre far. Han sa att nu när Marcus Birro slutar blogga så får jag ta och börja igen. Man ska ju lyssna på sina föräldrar, so here it comes! Marcus Birros sista inlägg kan ni förresten läsa här: Testamente (Jag stänger fönstret nu) Om man ändå kunde skriva som honom...
Jag får väl börja med att förklara att mitt blogguppehåll inte beror på att jag har något fuffens för mig som några av er tror. Här planeras inga överfall på hjälplösa rika pensionärer i Näsby Park, ingen emigrering till något varmt land långt borta. Det planeras heller inte något bröllop med en nästan död miljonär och jag har inte börjat tillverka explosiva apparater här hemma i lägenheten (jag är inte så händig av mig och jag tror det vore ganska svårt att få ihop dem med hjälp av en potatisskalare, det tordes bli rätt instabila bomber i såfall med tanke på min tvbänk, och det känns ju inte så bra). Uppehållet beror endast på att jag har haft annat för mig, helt lagliga saker, jag lovar. Det är inte lätt att ha tid med bloggen när man har fem olika jobb. Förutom det vanliga har jag också hjälpt till att passa mina gamla au-pair barn, blivit delägare i öppna förskolan och börjat med att arbeta ideellt på en fårfarm. Livet är hårt!
Jag gillar egentligen min blogg. Väldigt mycket faktiskt. Jag tror att jag har saknat den. Men jag vet med mig att jag inte kan hålla igång saker i mer än några veckor, högst några månader innan de faljerar. Det är ungefär som att jag innan varje skolstart köpt ny kalender, nya pennor och nya block för varje ämne. Efter två och en halv vecka lånar jag penna av en kompis. Jag har alla block som alltialloblock vilket resulterar i att jag inte vet vart jag har mina anteckningar till någonting så att jag lånar de av en kompis också. Och kalendern den har jag tappat bort så jag skriver upp vad som ska göras i något av alla alltialloblock, sen när jag behöver veta vad det är som ska göras så hittar jag inte vilket av alla alltialloblock jag skrev i så jag ringer en kompis... Eller som när jag tänker att jag ska se ut så här varje badsäsong men råkar glömma att börja träna i tid. Eller när jag tänker att jag ska se ut så här när jag går ut genom dörren varje morgon men att det slutar med att jag sover en och en halv timme längre istället.
Eller när jag säger att jag ska städa men råkar hamna framför datorn istället. Ni förstår, jag är inte så strukturerad som jag skulle vilja. Så möjligheten att det återigen blir uppehåll i bloggen då och då är ganska stor. Men ni får ha överseende. Glad har jag blivit av alla era ordrar om att börja blogga igen. Betyder väl att man gör någonting rätt ändå! Så nu gör jag återigen ett försök.
(L)
Jag får väl börja med att förklara att mitt blogguppehåll inte beror på att jag har något fuffens för mig som några av er tror. Här planeras inga överfall på hjälplösa rika pensionärer i Näsby Park, ingen emigrering till något varmt land långt borta. Det planeras heller inte något bröllop med en nästan död miljonär och jag har inte börjat tillverka explosiva apparater här hemma i lägenheten (jag är inte så händig av mig och jag tror det vore ganska svårt att få ihop dem med hjälp av en potatisskalare, det tordes bli rätt instabila bomber i såfall med tanke på min tvbänk, och det känns ju inte så bra). Uppehållet beror endast på att jag har haft annat för mig, helt lagliga saker, jag lovar. Det är inte lätt att ha tid med bloggen när man har fem olika jobb. Förutom det vanliga har jag också hjälpt till att passa mina gamla au-pair barn, blivit delägare i öppna förskolan och börjat med att arbeta ideellt på en fårfarm. Livet är hårt! Jag gillar egentligen min blogg. Väldigt mycket faktiskt. Jag tror att jag har saknat den. Men jag vet med mig att jag inte kan hålla igång saker i mer än några veckor, högst några månader innan de faljerar. Det är ungefär som att jag innan varje skolstart köpt ny kalender, nya pennor och nya block för varje ämne. Efter två och en halv vecka lånar jag penna av en kompis. Jag har alla block som alltialloblock vilket resulterar i att jag inte vet vart jag har mina anteckningar till någonting så att jag lånar de av en kompis också. Och kalendern den har jag tappat bort så jag skriver upp vad som ska göras i något av alla alltialloblock, sen när jag behöver veta vad det är som ska göras så hittar jag inte vilket av alla alltialloblock jag skrev i så jag ringer en kompis... Eller som när jag tänker att jag ska se ut så här varje badsäsong men råkar glömma att börja träna i tid. Eller när jag tänker att jag ska se ut så här när jag går ut genom dörren varje morgon men att det slutar med att jag sover en och en halv timme längre istället.
Eller när jag säger att jag ska städa men råkar hamna framför datorn istället. Ni förstår, jag är inte så strukturerad som jag skulle vilja. Så möjligheten att det återigen blir uppehåll i bloggen då och då är ganska stor. Men ni får ha överseende. Glad har jag blivit av alla era ordrar om att börja blogga igen. Betyder väl att man gör någonting rätt ändå! Så nu gör jag återigen ett försök.
(L)
